Jag har sjukt tråkigt :( Tror jag kollat alla bilddagböcker jag kan komma på! Försölt med att bli klokare på livet, funkade inte heller. Livsfilosoferingarna slutade med att jag tittade i en IKEA katalog och drömmde lite istället ;)

Sen verkar det som om J inte e på topp men inte mycket jag kan göra sitter här och kan inte göra mycket mer. Fast det verkar som det rullar på för henne ändå, hon kan ta hand om sig själv, det vet jag. Fast jag tänker lite extra i alla fall...

Idag fick US ha möte utan mig, verkade som de klarade sig bra faktiskt ;) verkade få ordning på det där lägret jag är redo att kräkas på ;) Bra om de tycker det är kul. Jag vet inte om de är klara med allt inför årsmötet men det lär vi märka sen om man säger så :P Klubben funkar inte i alla fall så det spelar nog ingen roll vilket som. Nä kanske ska se om man kan hitta på nån nyta att göra, lär ju inte hitta nåt men man kan ju alltid försöka ;)

puss och kram skumbannan :D

Ps. visst e jag skitsnygg i blå palestina sjal ;) Trött och sjuk e jag också på bilden :P haha XD. Ds

Nu e jag trött på att vara sjuk! De e så tråkigt :P Jag e sjukt rastlöst men kroppen är jättetrött, jobbigt dubbelt där liksom...

Ingen kontakt med omvärlden mer än ett enstaka telefonsamtal, sms och film... Som sagt dööötrist.

Ett litet friskhetsråd: Man ska inte vara på en DISKUS helg och spela tvspel hela natten ;) sen åka hem sova några timmar för att åka till bodaborg och köra skiten ur sig bara för att det är kul när man är förkyld, det är något jag märkt i alla fall :P Men gud va kul det var på bodaborg och inte bara själva lekandet utan hela lägret var toppen :D

Så de va lite uppdate, nu kallar köksmor på hjälp ;)

Over and out :D

Jag såg att jag backade

Jag kände att något var fel

Du grät, inom mig skrek jag

Utåt var jag tyst

Du behövde mig men jag svek

Jag såg att jag backade

Jag kände att något var fel

Du grät

Och jag backade, jag blev rädd

Jag svek dig min vän

När du behövde mig som mest

Då svek jag

Men aldrig mer, aldrig mer!

Depptider...

Nästan alla går igenom någon form av deprition någongång, de kan skilja sig helt från varandra men jag tror att man ändå blir starkare av det, lunget efter stormen.

Kanske är det just det där sista steget som man måste ta själv som gör en starkare, det faktum att man tog sig igenom. Ingen kan görad et jobbiga åt en, det måste man göra själv. Andra kan hjälpa, gå brevid, hjälpa att bära smärtan men bara som avlastning, aldrgi hela vägen. Om man inte tar sista steget själv så kommer man inte ut. Ibland går det inte att fly.

Ingen annan vet vad som pågår i nån annans huvud. Visst kan du berätta för mig men jag kan aldrig fullt ut veta vad som händer där. Jag kan gissa, ana och nästan veta men helt och fullt kan jag aldrig veta. Det är just därför man måste ta steget själv.

Det sista steget som gör att man ser lite mer, anar något i framtiden, en längtan och nyfikenhet om vad som finns där som leder till att man för varje steg rätar upp sig lite mer, blir lite mer beslutsam, tar aningen större steg. Vi går bakom och skyddar dig och tillsamans möter vi sen framtiden.

Glad alla hjärtans dag! - för vem?

All alone I see a heart beting in the dark, all alone

No more fears, no more tears, no feelings at al, all alone
All alone I see a heart beting in the dark, all alone
All alone I see a heart torn apart, all alone
I stand alone
All alone I see my heart beting in the dark, all alone
No more fears, no more tears, no feelings at all, all alone
All alone I see my heart torn apart, all alone
always alone...

Är alla hjärtans dag verkligen en dag för de som älskar varje dag, eller är det en dag då alla de som saknar någon och längtar samtidigt som man älskar så att hjärtat går i så små bitar att det tar en livstid att pussla ihop, då alla de som älskar så på avstånd torteras för något man kanske igentligen inte behöver.

Ett mynt har alltid två sidor, det som får en person att skratta får i samma stund någon annan att gråta. När du kysser den du älskar och känner att inget någonsin kan vara mer rätt sitter det samtidigt någon någonstans som gråter av samma anledning.

När är kärleken starkast? När den värker på avstånde eller när man har den i sina armar? Jag vet i alla fall när den gör mest ont.

Vilken effekt får igentligen alla hjärtans dag? Älskar de lyckliga mer eller bidrar det till att de ensamma blir mer ensamma?

Vem ska stoppa alla de olyckliga från att driva ut i tomheten när alla de lyckliga redan har 365 dagar tar en extra dag att visa just hur lyckliga de är och alla de olyckliga verkligen får det bekräftat vad det är de saknar?

Nu har Attila vart borta i sju månader och jag har fortfarande inte kommit över det. Så svårt ska det inte vara. Saknar inte ens Isak lika mycket! (vilket är jättekonstigt för jag älskar verkligen den ponnyn!) Ibland kommer det bara vågor av saknad när jag tänker på honom, han är ju inte ens såld utan bara utlånad! Han kommer ju hem! Jag har ju Sommarr här som jag knappt hinner med! Hur skulle jag hinna med båda. Fast tror det beror lite på att jag var så inställd på att betäcla Sommarr och rida Attila sen när Sommarr blev för tjock ;) Nu blir det ju inget föl i år, det har jag inte råd med.

Så vad ska man hitta på i höst då? Tänkt att försöka jobba ett år till (och skaffa ett typ fast jobb!) Kanska jag äntligen kan ta mitt pick och pack och flytta hemifrån! Vore så nice!
Om jag börjar plugga kommer det vara av fel anledning! så jag tror jag skippar det faktiskt ;) Än är inget bestämt så vi får vänta och se :D

over and out!

Psycho BeeJay

Jenni klöser just nu på mitt ben, de kittlas ganska jättemycket! Hon har allmänt psykbrott angående mister M (som faktiskt är helt okej och mycket mer!) Hon börjar erkänna att hon faktiskt gillar honom men det innebär också att hon får psykbrott ganska ofta, framförallt när hon dricker (vilket vi verkligen inte gör nu, hon bara svepte smirnoffen) För tillfället så innebär psykbrotten att hon sniffar på mig (vilket också kittlas ganska mycket för att inte tala om att det är ganska kceepy!) Nog för att jag gillar henne men just nu känns de lite läskigt i och med att hon upprepar hans namn hela tiden :S (och vi tittar på L word, inga fördommar men nja hjälper inte mot Jennis läskiga närmanden :P )

Nu sover hon dock på mig, fast med en kudde emellan. Fast nu kröp hon iväg till ett hörn istället där hon ligger som en liten boll, så söööt ;) Mig själv? börjar undra om man e riktigt klok i kolan! När man är olyckligt kär vill man bara att det ska gå över och nu när det faktiskt gjort det så saknar jag det faktiskt. Hellre olyckligt kär än inte kär alls? Vet inte men tål att tänkas vidare på! Så nu står jag här utan span och en smygsupande Jenni som glömmer att blanda ut! Det har kan utvecklas till en intressant natt! Kanske kan få henne att skicka erkännande sms ;) Nu tycker Jenni att jag ska sluta med att skriva men hon hälsar puss till sin älskade :P

So love to all! BElla och Jenni på ett hörn ;)