Ja jo

Kanske överreagerade lite härom dagen.... Känns mycket bättre nu... Eh...

arg

jag är arg, frustrerad, sviken och arg! (antagligen ledsen och egentligen inte särskilt arg)

Som jag skrivit tidigare finns det ett förflutet som har en tendens att vara lite problematiskt, egentligen är det inget problem om jag inte gjorde det till ett problem vilket jag hela tiden bara inte kan låta bli! Jag vet att jag har hakat upp mig men vet inte hur jag ska kunna koppla bort det. Nu är det inte det som är problemet utan det är en "gemensam bekant" som skrivit något som gör mig upprörd. Denna "gemensamma bekanta" har nämligen varit arg på detta förflutna och är en del av min familj och jag av "hennes" och av allt som "hon" kan skriva till detta förflutna så väljer "hon" att skriva just det!

Jag har tagit mig än dessa barn och älskar dem av hela mitt hjärta, klivit in i en roll som jag antog med stor glädje men som jag egentligen inte valde. Jag bryr mig och oroar mig, saknar och väljer presenter med omsorg och gör allt det som detta "förflutna" borde ha gjort men inte gör för att det liksom föll bort när personen i fråga blev ett förflutet och ändå väljer "hon" att skriva så! Det gjorde ont ändå in i själen. Jag vet att det egentligen är så och att det i grund och botten är sant men jag tycker inte att detta förflutna förtjänar det, jag vet inte vad som finns mellan "hon" och det förflutna, facebook men det kan vara hur ytligt som helst men tydligen är det kanske inte så.

Men vem orkar bry sig om andras känslor? Tryck ner och håll kvar för nu ska jag till dagis och hämta barn....

lycka

Jag menar inte att med det här inlägger skryta, menar inte att vara någon show-off eller någon besserwisser, jag menar inte att förolämpa och inte att trycka ner någon. Jag skriver bara vad jag känner. Det är ingen sanning, det är en personlig reflektion utifrån mig själv.

Jag är så tacksam! Jag är så tacksam för vart mitt liv är idag! Det är allt jag kunnat önska mig! Jag är lycklig. Inte varje sekund men i alla stunder jag sätter mig ner och hinner reflektera så sprider sig ett leende - och det är så läskigt!

Misstolka mig inte, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt! Det jag menar är att det är läskigt att veta vad jag har att förlora, det är mycket.

Det är så lätt att något går fel, knappast har den som förlorar någon man älskar förväntat sig det.

Jag går inte runt och är konstant rädd, jag går inte konstant och tänker på att det kan hända en olycka eller att någon av oss kan bli sjuk men jag är medveten om det.

Jag är medveten om att livet är långt ifrån en lycklig saga för många, kanske till och med de flesta.

Den insikten är min nyckel till att finna lycka, den är det som får mig att se förbi vardaglig stress, värk, migrän, gallstensanfall, räkningar, "vad ska jag göra med mitt liv"-ångest, för många extra kilon, tiden som inte räcker, onödiga irriterade konversationer på grund av att man är trött, damm under soffan och allt det där andra kaoset i livet som stör.

>Att aldrig någonsin ta något för givet<

Ingen vet vad nästa timme, nästa dag, vecka, år kommer att innehålla, vi kan inte heller ändra något av det som skedde förra timmen, igår eller förra veckan --- det vi kan ta vara på det vi har just nu.

Lycka är skört, lycka är att veta vad man har - att kunna stanna upp och se allting i nuet för just det här ögonblicket och njuta. Det är att släppa allt annat i livet och 100 % hänge sig till just det ögonblicket man befinner sig i.

De sekunder mitt barn ser mig i ögonen och jag överrumplas av den totala kärlek man känner inför denna helt obeskrivliga människa!

Dessa små sekunder, små sekunder av att bara vara just nu --

det är vad jag kallar lycka just nu...

vuxna människor

Eller? Vad är det som bestämmer om man är vuxen eller inte? Är det så enkelt som ålder eller är det beteende eller medvetande om hur man agerar i förhållande till andra som definierar om man är vuxen eller inte? Kanske är det så att det finns två olika sätt att vara vuxen, ett ålderbetonat och ett mer beteendebetonat. Jag blir inte klok på hur olika vi människor faktiskt är. Hur olika viktigt en del saker är för mig som inte är det för andra. Då pratar jag mycket om hur vi agerar i förhållande till varandra. hmm.. ja man får se det positivt, om vi inte var olika skulle man inte se saker som man gör... okej jätteflummigt men jag fattar...

Allvar!

Nu börjar allvaret :S det kommer bli både tufft och svårt!! Men första delmålet är satt!

Ny kamera

Jag har fått en ny kamera och jag är jätteglad :D Nu tv är också införskaffad och vi har varit hos banken och placerat pengar så nu är det ordning på ekonomin också :D Nu blir det bröllop!

Solen skiner och jag är lycklig! :D Har världens bästa fästman och världens bästa unge! <3

...

Jag är trött, jag är missförstådd och skuldbelag, jag är bitter och och har huvudvärk. Tuva är underbar men liiite liite överallt för sekunden och jag vill bara att Calle ska komma hem.

Thank god its friday!

Long lost love

"letting go is just another way to say I allways love you so"

Men orden är lättare än handlingen...

Men hur släpper man taget, i alla drömmar om framtiden är han tillbaka...

Hur lik är verkligheten alla drömmar och minnen? Jag minns allt som bara bra även om jag vet att så var inte fallet. Men min fina fina fina Atte, ingen kan någonsin ersätta dig och jag saknar dig massor fortfarande.

För alltid i mitt hjärta! <3

Hm, det här specifika förflutna börja gå mig lite på nerverna men att fokusera på att släppa det verkar inte funka eftersom det resulterar i att jag faktiskt fokuserar på det. Bästa taktiken är att bara vänta ut det. Det har funkar bra förr.... Tills nästa gång och ett annat förflutet knackar på dörren eller skickar ett sms ;)

Nä idag är en dag med härliga planer så vi fokuserar på den! :D

Men slå mig i huvudet någon!

Jag är förföljd av det förflutna eller ja, det är vi ju alla egentligen.

Jag försöker ändå hålla en sund inställning till det som redan varit, för jag kan ju inte göra något åt att ändra det. Det som har varit bra försöker jag minnas för att kunna upprepa det, det som var mindre bra försöker jag komma ihåg att inte upprepa och det som jag inte egentligen har något med att göra försöker jag hålla på lite lagom avstånd. Det är just där problemen börjar. Det förflutna som man borde hålla på lite lagom avstånd, och tro mig jag försöker, har en tydlig tendens att alltid tränga sig på. Om det inte är för att de flyttar in i grannbyn, så rör de sig i samma kretsar, har samma bekanta, samma intressen och ja varför inte maila eller kommentera på älsk bilder eller status-uppdateringar. Eller varför inte som nyligen, det förflutnas bästa kompis flyttar in granne med ens egna kompisar och stallet där kompisen har sin häst... Ja då är det inte lätt att ha de förflutna på avstånd...

hej hallå världen

Eller nått :P

Har ni sett (inte för jag tror nån läser mitt blaj) att jag numer också har en blogg som heter bellibella.blogspot.com ja plus bellibell.blogg.se men den sistnämna ska nog ersättas av den förstnämna om ett tag, kanske...

Den här bloggen är mer för min skull, för att ventilera och och skriva det jag vill så läs om ni vill men skriver nog inte alls mycket intressant för nån annan att läsa...

Idag ska jag ta det lite lugnt men ska ta en promenad och kanske en ridtur vem vet... vi får se vart dagen leder... Det är det sköna med att vara mammaledig, man har tid att bara go with the flow och njuta av stunden!

inte min veckan nånstans

Nej det var det verkligen inte, först alla grubblerier sen innan, ångest över att inte klara av skolan i höst och det där med kortet och optikern.

Som sagt haft en del ångest inför att plugga ihöst men jag hade ingen större nervositet över att komma in, var ganska säker på att komma in på någon av dem i alla. Sökte bland annat beteendevetare och den har jag kommit in på förr. Igår när jag fick resultaten så står jag som reserv på alla mina val! Va vad hände där! Det hade jag inte räknat med liksom. Har gjort en del sena ansökningar också och hoppas på nu på att komma in på vad som helst bara jag kommer in någonstans! Jag vill verkligen inte jobba i höst utan jag vill plugga. Nu får vi se vad livet leder och jag får helt enkelt följa med. Det är ändå skit. Ne den här veckan var inte alls min vecka...

men tänka då?

Ja att tänka är kanske inte min älsklings starkaste sida alla gånger, eller tänker gör han mycket men kanske inte alltid så som jag vill. Han är en dagdrömmare och en grubblare, vilket gör att han ibland hör något totalt helt annat mot vad man egentligen sa och blir man lite irriterad eller om han får för sig att man är irriterad grubblar han på det tills vi har rett ut de.

I förrgår bad jag honom lämna "reservkortet" som vi kallar "kökskontot" hemma, det man använder om man tappar glasögonen och desperat behöver nya (vilket jag gjort), så jag kunde betala hos optikern. Han får för sig att jag menar lilla spargrisen med ca 300 kr i som visserligen står i köket. Det resulterade i att jag stog utan pengar hos optikern och kan inte betala, och Calle fattar inte vad jag menar. Han är ju och jobbar nånstans på andra sidan Stockholm. Nu löste det sig så jag kunde betala sen när jag hämtar glasögonen. En glad Matilda fanns dock inte i närheten på väldigt många timmar. Det är fruktansvärt jobbigt att inte kunna betala när man ska. Det är fruktansvärt och jag vill helst aldrig visa mig i staden igen, någonsin. Ännu jobbigare är det när man tror att situation är löst tills man inser att mannen trodde han hörde något helt annat än vad jag egentligen sa. suck... Tur att man älskar honom och att vi faktiskt kan kommunicera så vi kan prata om det och inte gå och grubbla för mycket.

Det är väl det som är det viktigaste i ett förhållande har jag hört, att man kommunicerar. Och det ligger nog sanning i det!

God morgon, förmiddag?

Gårdagen gick mycket bättre än förväntat, tack och lov. Var lite rädd att jag skulle överraska mig själv med att var lite sur och bitter. Lite stelt var det onekligen, framför allt till att börja med men det släppte och vi kunde prata om det som hänt de senaste dagarna.

Efter att vi fikat och dragit runt lite på stan så åkte vi och hämtade Emmas nya bil. Något hon skulle gjort med en annan person men som i sista sekund ändrade sig och ställde till det så vi hoppade in och såg till att den hamnade här med ny ägare!

Idag ska vi åka på semester! Till Strömstad! Emma ska bo här och ta hand om Skrållan och katterna. Tror nog att de ev bor en person till här medan vi är borta också... ;)

Vi åker ikväll efter Ellens fälttävlansträning och efter det åker vi. Då kommer förhoppningsvis Tuva sova hela vägen. Det vore onekligen praktiskt. Hon är inge vidare glad i att åka bil långt när hon är vaken, så länge hon sover går det bra. Därför har Calle sovmorogn just precis nu och jag är vaken med Tuva och borde verkligen sätta igång med tvätten!

Det ska bli så skönt att komma iväg! Att få komma bort från allt och bara vara och njuta av det, det är den tiden på året då allt är som bäst. Man har tid att bara vara med varandra och bli som nykära. Åka bort och ingen stör dig, ingen kommer imellan utan man kan bara njuta njuta njuta! I alla fall just nu när Tuva är liten, tror nog det går sen också men man får kanske ändra lite bara :P

Jag känner mig så mycket gladare och mår mycket bättre idag! Det är så skönt!

Tid

Idag ska jag träffa mina flickor, Tuva ska också med...

Det blir nog att prata om det som hänt de senaste dagarna, egentligen en mycket rolig grej men jag känner mig ändå så kluven, vet inte alls hur jag känner och varför jag är så förvirrad. Det känns som om det bara är på låtsas och tillfälligt. Idag är det ju som vanligt, jag märker ju inte av det alls. men ändå känns det som om jag knappt vill åka för då blir det på riktigt igen och jag vet inte vad jag tycker, tror eller känner. Känns inte heller som om jag har rätt att varken tycka eller tänka. Det handlar faktiskt inte om mig. Är uppriktigt väldigt förvånad över hur jag känner. Med tiden kommer även det här reda ut sig. Jag tror jag behöver precis det, tid...

Long time no seen

(Bilder från Tuvas 1-årsdag)

Ja så kan det vara!

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Förlovad och mamma till en underbar 1-åring är nog det största och viktigaste som hänt.

Samma bästa vänner, för alltid Emma och Jenni.

Igår var det midsommar och det var onekligen annorlunda mot tidigare år, dels för att Tuva var med och kunde vara delaktig till skillnad mot förra året då hon knappt var två veckor. Dels för andra anledningar, får se vart det leder.

Tror att jag kommer skriva här en del i framtiden. Egentligen tycker jag mycket bättre om blogspot men också för att jag har den andra bloggen kopplad till facebook och det har resulterat i att fler läser den. Även om det är bara ca 30 personer så gör det att man inte kan skriva vad som helst längre. När ingen läser så ger det lite mer frihet till att uttrycka sig. Har massor som jag behöver skriva av mig men vi börjar nog så här så kommer det nog mer senare.