Lägesrapport

Just nu njuter jag av att vara ensam hemma! Tuva har peppar peppar sovit bra hela kvällen än så länge :)

Jag älskar Calle men ibland är det skönt att vara själv och dricka kaffe halv tolv och se på tv samtidigt som man sitter framför datorn ;P Allt sånt som man gjorde när man gick på folkis (fast drack nog cola då och inte kaffe, hade inte heller tv utan hade förhäxad på DVD-box istället)

Jag sliter på med ett leende på läpparna, precis så som livet ska vara! I det stora hela är allt bara bra! Bröllopsplaneringen är i full gång och klänningen ska sitta hyfsat snyggt och det jobbar jag också på ;) Förskollärarprogrammet påbörjat och pluggångesten tillbaka :P Så livet rullar på!

Tuva är den underbaraste som finns och hela meningen med livet. Det låter både klyschigt och på ett sätt tråkigt eftersom inget kan mäta sig med henne men så är det givetvis inte! Min Calle, familj, J och E är inte mindre betydelsefulla eller mindre viktigare utan snarare tvärtom mer vitkiga än nånsin men Tuva är bara mer och större än allt som finns. Inget ologiskt för den som har barn ;)

Så liten update ;)

Long lost love

"letting go is just another way to say I allways love you so"

Men orden är lättare än handlingen...

Men hur släpper man taget, i alla drömmar om framtiden är han tillbaka...

Hur lik är verkligheten alla drömmar och minnen? Jag minns allt som bara bra även om jag vet att så var inte fallet. Men min fina fina fina Atte, ingen kan någonsin ersätta dig och jag saknar dig massor fortfarande.

För alltid i mitt hjärta! <3

men tänka då?

Ja att tänka är kanske inte min älsklings starkaste sida alla gånger, eller tänker gör han mycket men kanske inte alltid så som jag vill. Han är en dagdrömmare och en grubblare, vilket gör att han ibland hör något totalt helt annat mot vad man egentligen sa och blir man lite irriterad eller om han får för sig att man är irriterad grubblar han på det tills vi har rett ut de.

I förrgår bad jag honom lämna "reservkortet" som vi kallar "kökskontot" hemma, det man använder om man tappar glasögonen och desperat behöver nya (vilket jag gjort), så jag kunde betala hos optikern. Han får för sig att jag menar lilla spargrisen med ca 300 kr i som visserligen står i köket. Det resulterade i att jag stog utan pengar hos optikern och kan inte betala, och Calle fattar inte vad jag menar. Han är ju och jobbar nånstans på andra sidan Stockholm. Nu löste det sig så jag kunde betala sen när jag hämtar glasögonen. En glad Matilda fanns dock inte i närheten på väldigt många timmar. Det är fruktansvärt jobbigt att inte kunna betala när man ska. Det är fruktansvärt och jag vill helst aldrig visa mig i staden igen, någonsin. Ännu jobbigare är det när man tror att situation är löst tills man inser att mannen trodde han hörde något helt annat än vad jag egentligen sa. suck... Tur att man älskar honom och att vi faktiskt kan kommunicera så vi kan prata om det och inte gå och grubbla för mycket.

Det är väl det som är det viktigaste i ett förhållande har jag hört, att man kommunicerar. Och det ligger nog sanning i det!