vuxna människor

Eller? Vad är det som bestämmer om man är vuxen eller inte? Är det så enkelt som ålder eller är det beteende eller medvetande om hur man agerar i förhållande till andra som definierar om man är vuxen eller inte? Kanske är det så att det finns två olika sätt att vara vuxen, ett ålderbetonat och ett mer beteendebetonat. Jag blir inte klok på hur olika vi människor faktiskt är. Hur olika viktigt en del saker är för mig som inte är det för andra. Då pratar jag mycket om hur vi agerar i förhållande till varandra. hmm.. ja man får se det positivt, om vi inte var olika skulle man inte se saker som man gör... okej jätteflummigt men jag fattar...

Allvar!

Nu börjar allvaret :S det kommer bli både tufft och svårt!! Men första delmålet är satt!

Ny kamera

Jag har fått en ny kamera och jag är jätteglad :D Nu tv är också införskaffad och vi har varit hos banken och placerat pengar så nu är det ordning på ekonomin också :D Nu blir det bröllop!

Solen skiner och jag är lycklig! :D Har världens bästa fästman och världens bästa unge! <3

...

Jag är trött, jag är missförstådd och skuldbelag, jag är bitter och och har huvudvärk. Tuva är underbar men liiite liite överallt för sekunden och jag vill bara att Calle ska komma hem.

Thank god its friday!

Long lost love

"letting go is just another way to say I allways love you so"

Men orden är lättare än handlingen...

Men hur släpper man taget, i alla drömmar om framtiden är han tillbaka...

Hur lik är verkligheten alla drömmar och minnen? Jag minns allt som bara bra även om jag vet att så var inte fallet. Men min fina fina fina Atte, ingen kan någonsin ersätta dig och jag saknar dig massor fortfarande.

För alltid i mitt hjärta! <3

Hm, det här specifika förflutna börja gå mig lite på nerverna men att fokusera på att släppa det verkar inte funka eftersom det resulterar i att jag faktiskt fokuserar på det. Bästa taktiken är att bara vänta ut det. Det har funkar bra förr.... Tills nästa gång och ett annat förflutet knackar på dörren eller skickar ett sms ;)

Nä idag är en dag med härliga planer så vi fokuserar på den! :D

Men slå mig i huvudet någon!

Jag är förföljd av det förflutna eller ja, det är vi ju alla egentligen.

Jag försöker ändå hålla en sund inställning till det som redan varit, för jag kan ju inte göra något åt att ändra det. Det som har varit bra försöker jag minnas för att kunna upprepa det, det som var mindre bra försöker jag komma ihåg att inte upprepa och det som jag inte egentligen har något med att göra försöker jag hålla på lite lagom avstånd. Det är just där problemen börjar. Det förflutna som man borde hålla på lite lagom avstånd, och tro mig jag försöker, har en tydlig tendens att alltid tränga sig på. Om det inte är för att de flyttar in i grannbyn, så rör de sig i samma kretsar, har samma bekanta, samma intressen och ja varför inte maila eller kommentera på älsk bilder eller status-uppdateringar. Eller varför inte som nyligen, det förflutnas bästa kompis flyttar in granne med ens egna kompisar och stallet där kompisen har sin häst... Ja då är det inte lätt att ha de förflutna på avstånd...