När jag kom ut i vardagsrummet imorse så var Tv4 fakta på, det var en dokumentär om krigsutveckling och USA var givetviss i huvudfokus den biten jag såg i alla fall. Effektivare krig, ibland så tror jag att det finns hopp för den här världen men sen inser jag efter att nån offentlig person gjort ett uttalande att jag kanske har fel.
I min bild av att det finns hopp för världen så börjar vi bry oss om varandra, att vi bryr om oss vad som händer runt omkring oss, med oss och med alla människor som kommer efter oss. Vi bryr oss om vad som händer med världen, den enda vi har. Vi har ingen jord i reserv så vad händer när vi är klara med vår förstörelse? Ska vi alla fly till Mars då? I min bild av att vi byr oss om varandra så ingår också att sträva mot fred. Enligt mig är krig alltid fel, grunden att erövra mer mark, fel, bekämpa terroism, fel sätt, krig för att skapa fred? Hallå, låter som att låta solen regna fram. Om det inte redan finns brytningar mellan folk så kommer ett krig inte göra det bättre. Ändå är jag inte blåst, jag vet att man inte kan se på saker från enbart ett håll. Ett krig kan bidra till mer uppmärksamhet på orättvissor och förtryckningar och från varje krig ser man de negativa sidorna med just krig men för mig räcker inte det.
Jag har svårt med att se hur människor kan se på andra människor och inte se att det är andra människor man ser. Att man kan tycka sig har mer rätt än någon annan, hur man som människa inte kan lyssna på en annan människa och försöka hitta en lösning. Jag vet att det finns relationer där allt är så infekterat att prata inte finns kvar som alternativ, det jag inte förstår är varför det måste bli så.
På Tv-programmet pratade berättaren om hur säkert krig kommer bli för soldaterna med nya robotvapen, att hotet om ett krig kan räcka för att få det man vill och USA i Irak inte mött så många hinder, de största var sandstormarna. Så för USA var kriget säkert, för de andra då. De i Irak men de kanske inte är lika värdiga människor, de är ju terrorister. Vilka tror att det är enbart terrorister som drabbas? Nä, trodde inte det skulle vara så många. De som drabbas är också människor med förmåga att älska, känna rädlsa och längtan. De är också pappor, söner och älskade familjemedlemar. De är ingen skillnad beroende på vilken sida man står, enda skillnaden är hur säkert kriget är. För ena sidan är det inte så "farligt" (som det så fint heter) på andra sidan är de inget motstånd. Vad vet dem människorna om varandra? Antagligen inte så mycket mer än vad det fått berättat för sig och efter det bildat sin uppfattning. Hur korrekt tror du den är? Antagligen i så särskilt rätt.
I min tro så fanns det ett gemnsamt mål, nått som vi alla ville nå. En jord där folken i de olika länderna kan leva ett liv med värdighet (osagt vilka som har mest heder nu) där vi faktiskt bryr oss och kan prata med varandra. Idag så brast den tron på världen. Vi vill inte alla nå det. Vi vill ha mer effektiva krig utan så stor risk för den sidan som har mest avancerade vapen. Människor är så rädda att vi måste vara farligast, om ingen vågar hota oss så känner vi oss säkra, om vi kan hota andra så de är rädda istället. Effektiva krig med robotvapen så ingen behöver bli skadad, på ena sidan. Annars kan vi ju spela tv spel om vi ska slås med robotvapen mot varandra men man vinner inte genom att den enas vapen går sönder. När den andra är så rädd att den ger sig och blir fängslad eller dödad, då har man vunnit. Inte när roboten gått sönder. Så är flera miljoner i krigsutveckling det vi satsar på? Så vi mer effektivt kan förstöra och döda i den länder som inte har råd med samma vapen som vi har?
Så finns det hopp för världen? Jag vet inte men så länge det finns nån som ser, nån som bryr sig om vad som händer så finns det ett hopp, inte ett stort men ett litet. Det sägs att hoppet är det sista som överger oss. Hoppas att det är sant, annars är jorden ett svårt ställe att leva på.
"Lika viktigt som att se framåt på vad som kommer är det att titta bakåt och komma ihåg vad vi gjort."
