Helgen

Den här helgen har varit trevlig :D I alla fall mesta dels... Varför kan det inte vara så enkelt att en bra helg är enbart bra? nej en bra helg är en helg som är mestadels bra. Så den här helgen har varit mesta dels bra och därför en bra helg i det stora hela. Träffade kompisar jag inte sett på länge, träffade kompisar jag träffar rätt ofta och träffade kompisar som jag träffar nästan jämt.

Det var möte i helgen, det var ett bra möte och det kändes bra men det var en punkt som drog ner hela stämmningen och allt det jag kände. Vet inte varför jag tyckte det blev så jobbigt men det blev riktigt skitjobbigt faktiskt. Denna punkten var så klart sist så just nu känns allt skit. Skulle vara med på Taizés vänner mötet men slutade med att jag missade allt i alla fall så det kändes också helt meningslöst. Suck, känns kanske bättre imorgon. Fast det var en punkt som alla tyckte var jobbig vilket helt klart ställer till det och gör det mer personligt än vad det behöver vara.

Sen allt med den där andra föreningen! Jag blir tokig! Varför är det bara jag som kan göra något, om det ska vara så funkar det inte! Jag kan inte vara med överallt och göra allting! Nån annan måste också kunna göra saker!

Å det är inte heller helt bra mellan mig och en av de andra än. Jag vet faktiskt inte vad som har hänt och inte heller vad jag ska göra! Det ligger liksom en skugga över allt och jag får ingen ordning på nåt för jag vet inte vart jag står! Jag vet inte om jag kanske har förlorat en del av mina bästaste vänenr eller vad det är! Hur länge ska man vänta på att nåt ska hända och vad ska man göra när man väntar? Jag har försökt! vi har pratat ut och vi har pratat lite mer och jag anstränger mig verkligen, jag försöker men jag vet snart inte vad jag ska göra! Så länge nån tycker synd om sig själv hela tiden och undviker kontakt och inte är med fast nån e fysikst närvarande vad ska man göra? Jag tycker vi försökt allt från att bara vara som vanligt till att ta tag och ruska om och säga " men vad är det?! vi ser ju att det är nåt? vi hör det i din röst!" till svar får man att jag e förkyld. Kanske är det så enkelt att jag e problmet och gör allt fel? Hur kan man gå från att det inte kan gå en dag utan kontakt till att man hörs en gång i veckan och knappt har något att säga till varandra? Är det jag som är krävande och kvävande? Kväver jag en av mina bästa kompisar? bara för att om hon slås tillbaka kväver jag ännu mer? Är jag så hemsk? Eller är det så att hon mår så dåligt att hon inte vet det själv och gömmer sig bakom det?

Att inte kunna säga "nej" gör livet svårare att leva. Jag kan, tror jag och jag tror de flesta helt klart håller med. När någon som aldrig har kunnat säga "nej" säger det, tar man det på allvar då? eller viftar man bort det då? Kan man höra när någon skriker om man inte lyssnar?

Kan man förakta andra med samma problem som en själv enbart för att de är samma problem?

Nu ska ni inte tro att jag föraktar min kompis! Nej, det här är jag som flummar på som vanligt. Det är alldeles för mycket som snurrar i min skalle.

nu ska jag filofofera lite för att lugna huvudet lite ;)

over and out.

Gud vad jag längtar till Taizé